A.“καχαξῶ” Theoc.5.142:—also in nasalized form καγχάζω , S.Aj.198 (lyr., v.l.), Babr.99.8, AP5.229 (Paul.Sil.), 6.74 (Agath.); cf. ἀνακαγχάζω:—laugh aloud, S.Ichn.348, Ar.Ec.849, Anacreont.31.29, Luc.DMeretr.6.3; ἐπί τινι at one, Eub.8, Luc. Am.23; “μέγα κατά τινος” Theoc. l. c.; jeer, mock, “ἁπάντων καγχαζόντων γλώσσαις” S.Aj.l.c. (Prob. onomatopoeic, by dissim. fr. χὰ χά 'ha! ha!')
κα^χ-άζω , Dor. fut.